Mikico

Ännu en uppdatering för Bronze Star rehearsals.

Förra helgen fotades och filmades de sista snuttarna som kommer inkluderas i projektionerna, som kommer att pågå under föreställningen. 

Mycket av detta gjordes med green screen och jag var lyckligt lottad att få komma och ta del av detta, så att jag nu kan visa er.

Har du eller någon som du känner haft någon form av cancer?

Vare sig du har det eller inte, tror jag vi kan komma överens om att det är ett viktigt ämne att ta upp och stödja, särskillt som Rosa bandet galan närmar sig.

Såg detta idag då jag besökte min kära stora systers blogg, som är hemma i Sverige, och kände att jag var tvungen att dela med mig och sprida detta vidare.

 Det här är Angelo och Jen, ett par som efter endast 5 månader av äktenskap fick reda på att makan Jennifer diagnoserats med bröstcancer. Då paret 1 och ett halvt år senare fick veta a Jen aldrig skulle återhämta sig från sjukdommen, bestämde de sig för att dokumäntera deras vardag och vad det faktiskt innebär att leva med eller med någon som har cancer. Efter Jennifers död år 2011 bestämde sig maken Angelo att fortsätta att sprida deras historia vidare och försöker nu publicera en bok rörande ämnet.

Som ni ser till vänster har jag lagt ut en liten sidoflik som visar hur det just nu går för Angelo och hans insamling för boken. Jag har själv haft flera släktingar som diagnoserats med ett flertal olika arter av cancer. En yngre kusin med tumör i lungan, mormor som diagnoserades med bröstcancer och min pappa som utvecklade testikelcancer. Lyckligtvis har alla mina familjemedlemmar och släktingar, diagnoserad med cancer, haft turen att få leva. Inte bara för dem själva, men också för oss som annars hade lämnats kvar.

Om detta ämne är lika viktigt för dig som för mig, ber jag dig att stödja detta genom att antingen göra en donation eller lägga upp sidolänken till Angelos donations-sida, precis som jag gjort, och sprida detta budskap vidare.

(<iframe src="http://www.indiegogo.com/project/241925/widget" width="224px" height="429px" frameborder="0" scrolling="no"></iframe>)

 

I fredags for jag hanna och Ayano för att se min rumskompis Natzuki uppträda in the Haugh. Den stora teatern på citrus college.

Blev verkligen en fantastisk kväll, med fantastiskt uppträdande.

Vi bjöds på filmklipp från olika filmer, framför allt Disney, medan kören och orkestern spelade "the score music" tillhörande de olika produktionerna.

Efter det for även jag, Hanna och en väninna till mig som spelade piano under föreställningen, Kana, på Applebee's.

Som sagt, mycket lyckad kväll!

I torsdags for jag och Danni och kollade på konsert på Whiskey a Gogo, en av LA's äldsta och kändaste konserthallar. Har varit där en gång förut när Danni och hans band spelade, men kvällen till ära såg vi ett piratband (Älskar pirater måste jag nog inflika här!) och ett av Danni's favorit band, Stolen Babies, vilket har en väldigt Tim Burton inspirerad stil. Blev en otroligt trevlig och lyckad kväll i LA, då vi till och med fick prata och bli fotade med artisterna. Vet definitivt att lyckan var gjorde för Daniels del, då han lyssnat på Stolen Babies sen högstadiet i princip.

Här har ni lite bilder och video's från kvällen.

And please bare with me, cause they were taken on my phone since my camera was broken.

 

Denna låt var nog min favorit med Stolen Babies under kvällen. En aning långsammare melodi.

Som titeln säger. Vi hade alltså lite filminspelning här om dagen för produktionen av Bronze Star. Filmade bland annat bitar som kommer att visas i bakgrunden för scenen jag ombetts att koreografera dans för. Dansen är klar nu förresten och ska försöka få tag på en video av den snarast, så ni kan få se med, då jag vet att några av mina medskådespelare spelade in den.

Fick väldigt bra feedback av Neil, regisören, efter att jag för första gången visat den färdiga något så när cleaned up versionen av "dansen" som är tänkt att vävas samman med projektionerna i bakgrunden. 

Men här har ni alltså en liten sneak peak av hur en riktig filminspelning går till:

Min kamera fungerar igen!!! :D

Tror det säger allt. Detta betyder alltså att jag inte kommer att behöva lämna in den på rengöring och istället kan spara mina dollar på roligare ting,... vilket jag även gjort denna helg.

Oj oj oj, så mycket uppdateringar jag har in store for you guys.

Så med andra ord: håller er uppdaterade framöver! ;)

Okey, så kan hända att min blogg blir en aning fotolös en tid fram över då min kamera råkade ut för en liten olycka förra söndagen.

Hade nämligen en till bredden fylld vattenflaska som bestämde sig för att tömma sig själv i min väska när jag var på väg till rehearsal och oturligt nog befann sig min kära Nikon kamera precis under dess myning...

Kameran överlevde, men jag behöver lämna in den för rengöring till en Nikon butik.

Här har ni i a f de sista bilderna jag hann ta innan olyckan. Detta är från förra fredagen då jag var och shoppade med Hanna i West Covina mall. Blev en mycket vacker hatt, kofta och väska för min del. (Väskan och koftan köpte jag för presentkortet jag fick av Hanna i födelsedagspresent, så fyndade i princip gratis.Tummen upp!)

 

Är säker på att många av er har hört talas om musikalen Les Miserables, som har gjort stormsuccé i New York, London, Los Angeles etc.

Nu görs den i vilket fall om till film och kommer upp på bioduken under julhelgen.

Blev helt förtjust när jag såg denna trailer för filmen. Har aldrig sett musikalen förut, men nu känner jag verkligen att jag missat något.

Så när jag är hemma till jul tänker jag definitivt ta mig en tur till biomörkret och sända en tanke till min kära som väntar kvar i Kalifornien.

I torsdags skulle jag och Danni åkt på konsert inne på Wiskey A GoGo. Visade sig dock att bandet vi skulle se spelar nästa torsdag, så det var ett onödigt misstag från vår sida, men vi valde att göra det bästa av situationen och samtidigt fira 11 månader tillsammans.

Blev att dela ut flyers för paintball parken Daniel jobbar för nu under Halloween. Låter kanske inte så roligt, but when you're in character and walk the streets of LA, får du ett flertal olika reaktioner från människor... något vi hade väldigt roligt åt. Låt mig dessutom säga att jag var en otroligt duktig säljare och hade gjort av med mina flyers först av alla ;)

Efter det valde vi att stanna kvar inne i LA och ta en tur till en Hooka bar (cafe för vattenpipa), som vi gick förbi när vi gav ut flyers. Där tog vi det lugnt, lyssnade på grymt bra musik och hade det otroligt mysigt.

I vilket fall, färdig pratat om det, här är bilderna:

Så vi är i full rulle med Bronze Star rehearsal och ikväll har jag ännu en repetiton.

I helgen fick jag verkligen arbeta mina skådespelar talanger och mina muskler eftersom vi fick genomgå något som kallas Bootcamp. Vilket är något blivande Amerikanska soldater måste genomgå i sin träning.

Detta för att få hela vårat Cast att gå in i rollen och känna oss mer bekant med huvudämnet för pjäsen. Krig.

Har tyvärr inga bilder att bjuda på idag, men här är en video från killarnas bootcamp, när det blev deras tur!

 

Häftigt va? Och väldigt jobbigt!

I vilket fall, got to run! Har rehearsal om en timme och måste hinna äta och göra mig i ordning innan dess.

Nu så!! Nu är alla läxor äntligen klara och jag har bara Astronomi test kvar att göra imorgon.

... okey, nu ljug jag lite halvt. Har visst läxor, men i vilket fall inte lika mycket läxor som vanligt, utan 3 uppgifter istället för 8 (vilket i princip är standarden)

Vill nu bara fly in i min lugna vrå och njuta av min nya frihet och spela Chinese flute playlist om och om igen på youtube.

(Klicka på bilden för en liten överraskning!)

Ska dessutom se till att lägga ut lite bilder och videos från helgens rehearsal med Bronze Star.

I helgen fick vi bland annat genomlida något som kallas för bootcamp!

Så håller er uppdaterade så ska jag försöka lägga ut detta snarast möjligast.

(Har dessutom fått några extra arbetsområden i produktionen jag kommer berätta om då ;) )

Ta hand om er tills vidare!

Nu börjar det nalkas premiär för The Hobbit (svenska titeln Bilbo) och för er som är Ringen-fans (Lord of the Rings) har jag en liten glädjande video att bjuda på. Här har ni nämligen först videobloggen från filminspelningen av The Hobbit, vilket inkluderar rundvisning av sets, kostym design och intervjuer with the cast and crew.

Själv läste jag boken i somras när jag var hemma i Sverige. Otrolig nostalgi-tripp. 

Och helt otroligt att få se ännu en Tolkien saga komma till liv.

Detta är alltså vad som förde mig dit jag är idag och fick mig att vilja arbeta med film.

Inte The Hobbit, men just att se hur själva skapandet av en film går till. Insåg nämligen då att "om jag jobbar som film-regissör" så kan jag jobba med allt jag älskar på min estetiska lista.

Att skapa något så makalös tilltalar mig något enormt, även om jag tvivlar på att det någonsin kommer att komma ett mästerverk som det som Peter Jackson skapade då han gav sig på Ringen triologin.

Letar i detta nu frenetiskt efter premiär biljetter för filmen. Önska mig lycka till!

Idag tänkte jag prata om något som är väldigt viktigt i filmbranschen.

Inte att man är tvungen att vara en så kallad "Naturlig skönhet a la model style", utan faktumet att man måste acceptera sin egen unika skönhet och analysera vilka sorters roller man kan få bara via utseendet.

Svar ja, detta är tufft att göra i början och kräver objektivitet, men när du väl har börjat förstå dig på hur andra ser ditt utseende och dessutom ser andra skådespelerskor/skådespelare som du delar liknande drag med lovar jag dig att du kommer tänka: Hmm, jag ser inte så dum ut ändå.

Och ja jag vet, det är lätt att hamna i fällan att börja titta på skådespelare/artister/modeller du gärna Skulle vilja se ut som, men jag vet med säkerhet att du kommer att finna lika naturlig skönhet i människor mer lik Dig. 

Så ställ dig framför spegeln och verkligen se dig själv för första gången. Utan smink, med smink, med håret uppsatt och med håret ned. Med håret blött, med håret tillfixat, testa helt enkelt alla möjliga utseenden för just dig och se till att verkligen låta dig se dig själv på riktigt.

Det kommer ge dig insikt om vem du är, vad som passar dig och att du faktsikt har din helt unika skönhet.

Funkade i vilket fall för mig.

(Annat knep är även att gå omkring sminklös i några veckor. Om inget annat hjälper kommer detta definitivt få dig att acceptera ditt naturliga jag. Jag går ofta omrking sminklös nu för tiden och har äntligen tagit mig till en punkt där jag känner mig lika bekväm med detta som när jag är tillfixad.)

Därför ger jag er här ett par totalt osminkade bilder av mig själv i andan av inlägget!

Detta blev alltså mitt val av dialog inför min "Acting for the Camera" klass.

Känns som att det blev en bra utmaning för vad jag just nu håller på att träna på och utveckla i mitt skådespeleri, vilket just nu involverar lite mer starka och jobbiga känslor.

 Här är i vilket fall dialogen:

(du kan även se filmklippet den är från i ett inlägg lite längre ner)

 

The duchess:

Georgiana Spencer: Of all the women in England, you had to throw yourself on her. I have never objected to any of your affairs. I have accepted whatever arrangement you have proposed. But this... I have one single thing of my own. Why couldn't you let me keep Elizabeth for myself? She is my sole comfort in our marriage. You have robbed me of my only friend!

… What is wrong with me?

 

Duke of Devonshire: I...

I've never claimed to be a man of fine sensibility, G. But I've always known what I expect from this marriage and what I'm prepared to give. As a husband, I have fulfilled my obligations. But, as a wife, you have not.

Georgiana Spencer: She has to go. Now. She is never to set foot in this house again!

Duke of Devonshire: Do mind your temper, G. You're forgetting yourself.

 

Georgiana Spencer: I want her out. I never want to lay eyes on her again. Go down and tell her to leave at once.

 

Duke of Devonshire: I couldn't ask her that. I won't do it, G

End of scene.

 

Spännande va? I vilket fall detta är alltså en scen tagen ur filmen The Duchess, vilket är en av mina personliga favorit filmer, baserad på en sann historia.

Ett litet tips om du är teaterintresserad, eller behöver hitta en dialog från en film eller pjäs som inte blivit utgiven ännu i bok eller manus format. Ta en titt på denna sida http://www.subzin.com/ 

Här kan du hitta hela dialoger om du klistrar och klipper lite. Börja bara med att skriva in ett "qoute" från scenen du vill ha reda på och arbeta därifrån ut hela dialogen.

Hoppas detta tips hjälper, det var nämligen så jag fann scenen ovan.

 

Om jag inte sa det så fick jag positiva nyheter efter castingen för Bronze Star.

Gjorde med andra ord bra ifrån mig under Call Back'en och fick en roll i produktionen.

Känns väldigt hedrande med tanke på att jag är med i den orginella roll-listan, då detta är en pjäs som aldrig förut visats och därför har världspremiär den 9:e November.

Bronze Star är baserad på en sann historia om mannen Carl som var med i Vietnam kriget och där insåg att han var gay. Den utspelar sig både under 11 September 2001 (terror attacken mot tvilling tornen) och (genom flashbacks) också tiden för Vietnamkriget. Många svåra frågor som PTSD, död, krig, familj, acceptans, homosexualitet i millitären etc, utforskas här på ett genialiskt gripande sett.

I produktionen kommer jag både spela en Vietnamisk prostituerad och en Hippi (i Crals tankar, har med PTSD att göra. Jag är här i princip den lilla djävulen på axeln, som påminner honom om alla traumatiska upplevelser han helst vill glömma)

Här har vi lite bilder från allra första genomläsningen av manuset:

På bilderna ser ni en härlig skara av Citrus College elever, krigs vetteraner och skådespelare från Hollywood.

Här är bilderna från paintball parken a la Halloween theme!

Som sagt hade de gjort om Hollywood Sports (stor paint ball park i närheten av Compton, dit många kända ansikten tar sig då och då) till en enda stor skräcksaga. De hade så kallade Scare zoones and Killhouses. Och för er som inte vet vad detta innebär så är en Scare zoon en del av en park där "monster" och andra läskigheter går omkring fritt, vilket i princip innebär att du har någon efter dig som försöker skrämas ca var och varannan meter. Innom Killhouse området arbetade i vilket fall min kära pojkvän Daniel. Detta var delen av parken där du faktiskt fick gå igenom en bana och sjukta air soft på monsterna. Danni's del kallades "The Voo Doo" killhouse och var full av zombies. Själv var han guide för att leda små grupper genom banan, under en karraktär som han själv uttryckte "was a crazy southern hillbilly".

När jag kom hem från min Astronomi Lab klass, alldeles nyss, fick jag en trevlig överraskning på Facebook.

Där har nämligen väninnan My skrivit:

"haha, mikka du är med på blogg.se's förstasida :)"