Mikico

Min bästa vän hanna sjöng låten Ave Maria (en av mina persoliga favorit låtar)

med beyonce, på sin julavslutning på Östra Gymnasiet.

Ville dela med mig av denna musikupplevelse :)

Enjoy:

Rysningar precis där i slutet :)

Cut the crap...

Ciao!

Asså, Svt2 är så otroligt underskattat.

Ikväll mellan 21.00- 22.00 råkade jag komma in på kanalen och fick se att det var en jätteintressant dansdokumentär på programmet Kobran.

De pratade bland annat om hur dansen växt upp och blivit allmänt stor, så väl inom stilar som i media. De pratade om hur dansen blivit en trend i Hollywoodfilmer efter filmen Saturday night fever, hur den använts av moderna dansare och även hur andra framträdanden smyckats ut med dans för att göra det än mer intressant. (Dock kanske inte på det vis man förväntat sig)

Detta är bland annat ett knep som ”Klungan”, även kända från radioprogrammet ”Mammas nya kille”, tagit del av. Bland annat till deras senaste föreställning ”Det är vi som är Hemgiften”, tog de hjälp av den kända koreografen Birgitta Egerbladh och fick stående ovationer av så väl publik som kritiker.

I alla fall, tyckte det var en väldigt bra dokumentär och påminde mig väldigt mycket om varför jag började dansa, 6 år gammal :) Då min favoritfilm på den tiden, även var en film som togs upp i programmet, Strictly Ballroom.

Tycker den är värd att se för er som tycker om dans. Och då menar jag både dokumentären och Strictly Ballroom!

Cut the crap…

Ciao.

Cut the crap...

Ciao!

När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr.
Och vi bakar kakor
och har ett fasligt styr.




Vi fick till och med lite snö!!!
Glad Lucia allesammans!

Grattis Jossan, på 14 års dagen (nu har du alltså fyllt fjortis) !
 Hoppas du får en bra födelsedag och ett fint firande med prinsesstema (ska springa och leta fram min tiara snart som du får låna ikväll)
 I vilket fall fick du ju i vraje fall fina presenter ;)
New Moon Premiären (en månad för tidigt från mig), sen MUSE nya skiva och The Sims 2 fritid  (hoppas du förstår att jag kommer att låna dessa) Pluss en massa annat fint!




Så grattis, grattis Josefin på födelsedagen!



Cut the crap...
Ciao.

 

I dag hade vi Lucia och för en gångs skulle hade vi en riktig Lucia (det vill säga den faktiska italienska versionen med mörka ögon och mörkt hår) nämligen mig, haha ........ även kortaste Lucian genom världshistorien, haha, just kiddin', but seriously.

 Var dock lite orolig på hur min insats under Lucia tåget skulle bli Igår. Took the dreadful Svininfluensa vaccinet i onsdags. Trodde typ att jag skulle klara mig ifrån biverkningar eftersom jag fortfarande mådde bra igår morse. Det ända som hände vara att jag fick j'#@*gt ont i armen, så har inte kunnat sova på den i typ två nätter nu..... och jag sover Alltid på den armen annars.
 Men sen på eftermiddagen började jag stamma, ena benet började släpa efter kroppen och jag blev stekhet!! Haha, nä, okey, fick bara ont i huvudet och troligen lite feber, men kan vara svårt nog när man har en hel kör (..på 13 pers) som står och galer för en. 
 Sov över hos Josefine i natt i a f, hahahhahhahahha, är allt jag säger. Att jag inte sov så mkt den natten beror definitivt inte bara på att jag inte mådde så bra, tror seriöst inte att det är nån som har en humor som vi.
 Haha.... good times.
 I vilket fall lär jag haft feber i natt. Även om jag inte förvandlades till en gris, så svettades jag i a f som en ;P

Men som tur var, hade jag när jag vaknade imorse, rösten i behåll och mådde ...... bra? typ

Sov i varje fall från att jag kom hem kl 13.30 till att vi skulle äta middag vid halv sju.

 Men, men, nu tänkte jag gå och kolla på finalen av idol. Må bäste man vinna.


Cut the crap...

Ciao!

What is there to celebrate?

"It was so dark and, above all, cold outside. Surely about – 30 degrees . So, I was guessing that I looked something like Rudolf the red nosed reindeer by now. All though, I was glad that my nose didn't actually glow. Cause that would have blown my cover off right away.
I guess that was why I was enduring the cold and the darkness too, because that combination together nearly made me invisible.
I made my way trough the snow and soon I was standing at the edge of the wood. I hunched down, to make me as little as possible and started for the backyard at the nearest house.
It was dark inside, so nobody seemed to be at home. Good. I sneaked around the house to get to the door on the front.
Half way there, my eyes caught the celebrating family eating Christmas dinner, in one of the houses near by. A hole family of freaks! Parasites!
If I hadn't known the truth for a fact, I wouldn't have been able to separate these creatures from my own kind. The little boy, the old lady, the young girl, everyone sitting around that table seemed in many was just like my own kind. Behaving like a real family, so natural.
But now there was nothing left of the original humans in there, only their bodies, hosted by those silver wormed parasites.
They were all the same, acting the same way. Always so friendly, never even arguing. How could they call themselves good? After all they had done to us, after all the lives they had taken. Almost everyone I loved and had known was now dead because of them. Maybe not by body, but by soul.
Then what could they possibly have to celebrate? That they had restored peace on earth?
At least for us that could still call ourselves humans, the biggest war in are humanity was still going on.
I was now by the front door. The only good thing with these damned creatures was that they trusted everyone to be trustworthy, despite from real humans. So I could naturally just wander into the empty house through an unlocked door. I quietly closed it behind me.

Well inside I started for the kitchen. I had to feel my way through the dark corridors, since I didn't want to turn on the lights in fear of revealing myself. Half way through rounding the corner into the next room, I froze to a halt. There was lighted candles on a table next to a porridge bowl standing beside it. Was somebody home? I felt my pulse accelerate and quickly looked around me, trying to reveal whom ever might be in the room. But it was death silent in the house and I soon decided that there was no one there.
I slowly went over to the table with the bowl. Beside the bowl there was a barrel with bread and a pot of milk. I quickly put the bread into one of the backpacks I was carrying with me and then I made a quick glance at the bowl beside me. Rice pudding? Why on earth had they put rice pudding out? Then it hit me. Santa Claus! Either this was another one of their ways of trying to be human, or this were their way of trying to trick Santa to come over, so they could take his body as well. What a dark joke! Anyway, the porridge bowl felt to surreal for me to grasp right now, so I started for the kitchen again. Well there I, as quietly as I could, opened the refrigerator and just as quickly I tried to damp the light which was coming from inside it. I felt my way through the shelfs and soon found some unopened packages of milk. The next thing I grabbed was something that was wrapped and round. By the smell I could soon identify it with Christmas pudding, so I put it into one of the backpacks along with the milk. Soon my fingers identified some sugarplums, some spiced apple juice and some chilled bottles of coke! Oh, it was such a long time since I drank a coca-cola.
I quickly put this into the backpack with everything else.
Next I went for the pantry. In there I found some oranges and to my delight also some gingerbread and some candy canes. I could barely bare myself.
Then I got caught by a smell. Something smelled like stuffed turkey. I went over to the oven and found that inside there was a fried turkey. It wasn't before then I heard the clock.
I searched for the ticking noise and soon find the egg clock. To my despair I found that it would ring within 25 minutes, which probably meant that I would have some company in here any time now. Oh, I felt so stupid. How could I have been so inattentive?
I quickly shoved the turkey, which I now had placed into a plastic bag, into the backpack which was still empty. Then I went for the door.

Nearly sprinting back to the forest, passing the unknowing freaks again, I thought about the surprised faces of the parasites that soon would find their kitchen emptied of food. I gladly wondered to myself if they might believe it was Santa that had himself a little snack. I had to suffocate the giggle that was bubbling up my troth. And then I once again was standing in the secure dark shadows of the woods and started hurrying back to the others that was waiting for me in the caves.
I had the funniest feeling when I started to make my way back through the snow. This might actually be the first real Christmas for us in a really long time. Not because we hadn't had the chance to celebrate Christmas since the invasion, but that this might be the first time we really appreciated it, for the right reasons as well.
We could celebrate it for the obvious reason, which was the birth of Jesus. But I already knew that we were going to celebrate the fact that we actually still were alive and the fact that we all were together. And in some sense, I knew that this would lighten up our little camp and make everyone come closer together again.
Slowly I started to feel wonderful, despite the snow and the cold. It was like the magic you always felt on Christmas morning when you were little. It was the first time I had felt hope in a really long time. I knew that humanity wasn't going to gain control over the earth again anytime soon and that I might not even live to see it. But I knew we were going to make it. Now wasn't that something to celebrate?"

The End.

Hoppas ni gillade den, feel free to leave comments! :)


Cut the crap out allready...

Ciao!

Hejsan hoppsan!
 Nu är jag äntligen klar med hemsidan för vårt UF företag Heal The World välgörenhetsgalan, som ni kan läsa om i något inlägg här under.

Här har ni i varje fall hemsidan.



www.HealTheWorld.webblogg.se



Blev väldigt nöjd, fast finns fortfarande en del saker som behövs läggas till.
 I varje fall, ta er en titt.

Ha det bra så länge, nu ska jag gå och kolla på "Master and Commander" ..... till min Organisation och ledarskaps uppgift..-


Cut tha crap out...
Ciao.

Hej, om jag inte berättat det så har jag, Vicky och Idil på min skola tillsammans startat ett UF företag. Dock säljer vi inga grejer, utan har bestämt oss för att (fortsätta på Idil och Vickys, samt Viktors PA100) och göra en Välgörenhetsgala.

Den kommer inkludera två föreställningar på idunteatern, som båda är ca 2 timmar långa, inklusive paus of course.
På den första kommer det förekomma uppträdanden av lokala artister, dansare m.m. Under kvällsföreställningen kommer vi dock ha två större shower med någon eller några av Sveriges nationella artister.
På båda föreställningarna kommer vi dock att hålla föreläsningar och tal om organisationen dit vi kommer att skicka pengarna. Ett barnhem i Kaphando, Ghana, som står under organisationen HardtHaven.


I vilket fall ringde jag till VK igår för att höra om de var intresserade av att skriva en artikel om oss och vårt ändamål. Of course they was ;)

Så idag var vi hela gruppen och blev interviuade och fotade för en snart uppkommande artikel i tidningen, så håll utkik efter den ;) hehe

Galan kommer som ni kanske redan fattat att kallas "Heal The World",..... visst är vi orginella?

Förlåt att jag varit så dålig på att skriva på sistone föresten, but I'm so busy, busy. busy!

Kommer snart även att lägga upp galans hemsida som jag just nu håller på att lägga sista touch på nu.

Peace out!

Cut the crap...
Ciao.