Mikico

Have you ever watched the documentary "Sicko"?

If you have, then you probably know why I'm saying that I could never move to the USA and live there for a long period of time.

I just can't stand for how the government are treating their citizens, first and for most actually the once that needs care the most.

 

The documentary is about how America till this day have been begrudging their people medical care since they couldn’t pay. It’s also discussed that the government and the insurance companies tries to find ways which allows them to decline people the medical care and medicine they should get as a costumer, which have many times meant their death.

 

Watching this documentary have made me cry more then I’ve done in a long time, both because of compassion and anger. And I can full heartedly say that I am too pleased to even express it, that Barack Obama is now the president of the United States and that he actually wants to change it in to a socialist country.

 

And YOU who disagree with me, may I please ask you to watch this documentary first and then we will see how you see it.

 

 

I’m not going to cut the “crap”…

Ciao!

Anonym person som kommenterade på inlägget "Seriöst, jag är svenks!"

Jag vet du fan vem du är eller vad Faaan jag har gjort dig. Men att dömma av ditt inlägg, som skrivits med total avsaknad av respekt, medkänsla eller sympati ....."inte så jävla konstigt" att alla förmodligen "typ" tycker du är ett as! 

 Var du ute efter att träffa av en öm punkt? GRATTIS, då har du lyckats! Hoppas du är nöjd nu ...... Och fått en jävla liten egokick till ditt egna jävla misserabla liv.

(Fattar seriöst inte ens att du Orkar lägga en så onödig kommentar.)
 Om du nu är en person som har problem med mig ....vilket jag inte kan komma på vem i så fall, men antar att jag förmodligen känner dig.... Varför dissar du mig inte bara? Istället för att ens orka slösa energi på att försöka tracka ner på mitt självförtroende, för det visar ju i sin tur bara vilka "jävligt höga" tankar du måste ha om dig själv.
 Hur orkar du?
 Just face it, det finns jävligt mycket roligare och viktigare saker i livet än att sitta och försöka tracka ner på andra. 

Over and out!!

Asså, det här är ju fan inte sant!

Okey, för er som sett mitt inlägg 2 steps här under, är redan underrättade om min situation.

Igår möttes jag av ett väldigt konstigt uppvaknande,... (inte att man vaknar upp i sängen dock, för gårdagens uppvaknande var drop dead perfect ;]  Men att man får en insikt om sig själv, som man absoult inte förväntade sig)

Shiit! Hitta en till video när vi har magdans uppvisning, fast den här var från i fredags när det var språkdag på östra, typ kulturfest :)

Enjoy:

Och till tjejerna som kommenterade min mage ... Fuck off! Jag slår vad om att jag har sexigare mage än ni någonsin kommer att få. (Vilket mina små arabfans probebly kan intyga. Man får ju inte komplimang för sin mage av en kille som tränat styrketräning i 5 år för ingenting ;) haha, Inte för att det kanske är så relevant men) Haha, måste dock erkänna det komiska i att dom trodde att jag var utländsk bland annat på grund av det som jag dock tog som en förolämpning, Haha

Men det jag menar är helt enkelt: If your don't konw what your talking about, don't say Shiit about it! Mean, like I can help it.
Haha, Cut the crap.
Ciao tuti.

Så nu har jag ju alltså gjort om min blogg och antar att ni lagt märket till texten som står på min header (om inte, det är samma text som titeln på det här inlägget ;))
Hehe, de som delar mitt nördintresse för Twilight vet att jag fått talesättet därifrån, men det är faktiskt inte bara därför jag har valt texten. Jag står verkligen för det! På något vis så symboliserar den här strofen hela, eller ja, i alla fall en stor del av min djupare passionerade sid.
 Vad jag menar är att jag inte nöjer mig med att bara ha det bra, jag söker det bästa och uppnår därför väldigt ofta det jag faktiskt vill ha. Man kan väl kalla det en livssyn I guess.
 Men det är inte här som den här strofen påverkar mig mest, det är i kärlekslivet. Jag har seriöst en utomjordisk tendens att bli kär i fel killar (kanske inte fel killar som om de vore värsta Bad boysen), fel killar för att de är killar som det är svårt att det någonsin ska kunna bli något med.
 För mig är det ofta den djuriska attraktionen som spelar in. Det är ofta så att jag bara klickar så att säga, som nån utomstående kraft som bara säger att jag borde vara me den här personen. (Säkert något att göra med det där att människor har ett undermedvetet luktsinne som gör att vi kan tända på en person utan att förstå riktigt varför, för att våra gener typ säger att vi skulle passa bra ihop med den där personen. Typ en fortplantningsgrej.) hehe. Självklart så spelar ju karaktären också in, men det har bara hänt mig en gång att jag verkligen blivit kär i en människa p g a hans personlighet. Mitt ända icke-förbjudna äpple, som sedan visade sig vara giftigast av alla.
 Den gången blev jag verkligen chockad, för jag hade verkligen Ingen dragning till killen, men därimot älskade jag honom verkligen som vän. Efter ett tag visade det sig därimot att han gillade mig och jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till, för jag kunde verkligen inte såra honom. Så helt plötsligt, ser jag mig själv stå där och besvara hans känslor, för att jag faktiskt själv ville det.(Jag lovar er, ingen blev mer förvånad än jag.) I varje fall, it didn't work out. Det tog slut fortare än det börjat. Guess somethings just ain't ment to be.
 Så frågan är ju, varför faller jag för de här killarna? Saken är den att jag faktiskt vet exakt varför. I hela mitt liv har jag alltid varit väldigt fascinerad av omöjliga kärlekshistorier, de som verkligen handlar om äkta kärlek. Jag har alltid velat ha något extraordinärt, en helt egen sådan kärlekshistoria.( Har alltid varit en stor romantiker). Kärlekshistorian i Twilight är faktiskt ett väldigt bra exempel på det jag menar. (Det är nog därför jag föll så hårt för boken ;P) Och jag märker ju ganska snabbt att de här killarna kanske inte riktigt kan ge mig det jag vill ha, så, jag drömmer vidare. Men vänta bara och se, en dag kommer mister right, och tills dess ska jag bara ha kul ;) Som sagt jag nöjer mig inte förens jag fått det bästa.

Shiit, så långt det här blev! Ni som har orkat läsa er igenom säger jag bara, GOOD JOB!!
ajja, cut the crap.
Ciao

Så alltså, jag bjuder en kille, som jag har snackat en hel del med och faktikt tycker är helt reko (väldigt pratglad och så), på en fest för att lite återgälda att han bjöd mig på en som jag inte orkade gå på sen. När han kommer dit så ger han mig typ dissen och jag fattar inget. I varje fall så hatar jag när jag inte tilldelas uppmärksamheten och brukar därför vilja få upprättelse. Så jag tänker "Nä, han ska fan prata med mig!", och jag kan väl medge att jag blir en aning på. Men vadå, can't help it. Tyckte han var väldigt oförskämd då jag bjudit honom att han var så där! Men i a f, that doesn't matter. Kvällen efter ringer två av mina kompisar och berättar att kille typ gått och snackat skit bakom ryggen på mig. Han vill inte umgås med mig och tydligen så har han alltid tyckt att jag varit dryg och besservisser, and to much confidense! Men vad säger man? Det var väl synd för hans del.. jag menar, vem vill gå miste om mig? ;) ahha. Men i a f, det jag vill komma fram till är, har ni tänkt på vilken dubbelmoral han har?... eller kanske inte dubbelmoral, snarare feg. Om jag inte skulle vilja umgås med någon skulle jag aldrig vara så där falsk och övertrevlig, jag menar... that's just wrong! Man behöver ju inte precis vara otrevlig men det är ju bara knäppt att vara uppmuntrande eller hur? Och att han dessutom bjöd mig på fest var ju det knäppaste av allt! Detta leder mig även in på ett annat ämne: "Kompisar som bara håller käften" Det är en annan sak som jag blir väldigt irriterad på. Ni vet saker som ens kompisar kan störa sig på hos en, eller det som ni kan störa er på hos era kompisar. Varför håller så många tyst om det? En del kan ju till och med tycka att man håller på att förändras till det negativa, men i stället för att säga det till en och ge en en liten "wake up call" så väljer dom i stället att börja dra sig ifrån en. Jag tycker sånt är så onödigt. Det kan ju bara vara missförstånd och ofta är det just det.. trust me, been there done that. Personligen så tycker jag bäst om att folk säger när dom börja tycka något sådant om mig, för i annat fall så är det ju i a f något jag kan ta hänsyn till sedan. Och ärligt talat så, säg till era kompisar när det gäller sånt här för det är så otroligt onödigt när det går och blir en massa bråk som bygger på missförstånd. Ärligt talat tycker jag det är starkare att försöka tala ut med någon och reda ut saker än att gå och orka vara sur tillbaka. Sen om personen inte vill lyssna eller gör nått som gör att den förtjänar att du ska va sur på den, då är det en annan sak :) Men pleace people, make love not war.... haha, eller nått. Så mina vänner, nu vet ni i a f vart jag står, och för er som inte är mina vänner, nu känner ni mig lite bättre. Ha det bra så länge, och föresten: Hej Nora ;)