Så nu har jag ju alltså gjort om min blogg och antar att ni lagt märket till texten som står på min header (om inte, det är samma text som titeln på det här inlägget ;))
Hehe, de som delar mitt nördintresse för Twilight vet att jag fått talesättet därifrån, men det är faktiskt inte bara därför jag har valt texten. Jag står verkligen för det! På något vis så symboliserar den här strofen hela, eller ja, i alla fall en stor del av min djupare passionerade sid.
 Vad jag menar är att jag inte nöjer mig med att bara ha det bra, jag söker det bästa och uppnår därför väldigt ofta det jag faktiskt vill ha. Man kan väl kalla det en livssyn I guess.
 Men det är inte här som den här strofen påverkar mig mest, det är i kärlekslivet. Jag har seriöst en utomjordisk tendens att bli kär i fel killar (kanske inte fel killar som om de vore värsta Bad boysen), fel killar för att de är killar som det är svårt att det någonsin ska kunna bli något med.
 För mig är det ofta den djuriska attraktionen som spelar in. Det är ofta så att jag bara klickar så att säga, som nån utomstående kraft som bara säger att jag borde vara me den här personen. (Säkert något att göra med det där att människor har ett undermedvetet luktsinne som gör att vi kan tända på en person utan att förstå riktigt varför, för att våra gener typ säger att vi skulle passa bra ihop med den där personen. Typ en fortplantningsgrej.) hehe. Självklart så spelar ju karaktären också in, men det har bara hänt mig en gång att jag verkligen blivit kär i en människa p g a hans personlighet. Mitt ända icke-förbjudna äpple, som sedan visade sig vara giftigast av alla.
 Den gången blev jag verkligen chockad, för jag hade verkligen Ingen dragning till killen, men därimot älskade jag honom verkligen som vän. Efter ett tag visade det sig därimot att han gillade mig och jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till, för jag kunde verkligen inte såra honom. Så helt plötsligt, ser jag mig själv stå där och besvara hans känslor, för att jag faktiskt själv ville det.(Jag lovar er, ingen blev mer förvånad än jag.) I varje fall, it didn't work out. Det tog slut fortare än det börjat. Guess somethings just ain't ment to be.
 Så frågan är ju, varför faller jag för de här killarna? Saken är den att jag faktiskt vet exakt varför. I hela mitt liv har jag alltid varit väldigt fascinerad av omöjliga kärlekshistorier, de som verkligen handlar om äkta kärlek. Jag har alltid velat ha något extraordinärt, en helt egen sådan kärlekshistoria.( Har alltid varit en stor romantiker). Kärlekshistorian i Twilight är faktiskt ett väldigt bra exempel på det jag menar. (Det är nog därför jag föll så hårt för boken ;P) Och jag märker ju ganska snabbt att de här killarna kanske inte riktigt kan ge mig det jag vill ha, så, jag drömmer vidare. Men vänta bara och se, en dag kommer mister right, och tills dess ska jag bara ha kul ;) Som sagt jag nöjer mig inte förens jag fått det bästa.

Shiit, så långt det här blev! Ni som har orkat läsa er igenom säger jag bara, GOOD JOB!!
ajja, cut the crap.
Ciao