Så alltså, jag bjuder en kille, som jag har snackat en hel del med och faktikt tycker är helt reko (väldigt pratglad och så), på en fest för att lite återgälda att han bjöd mig på en som jag inte orkade gå på sen. När han kommer dit så ger han mig typ dissen och jag fattar inget. I varje fall så hatar jag när jag inte tilldelas uppmärksamheten och brukar därför vilja få upprättelse. Så jag tänker "Nä, han ska fan prata med mig!", och jag kan väl medge att jag blir en aning på. Men vadå, can't help it. Tyckte han var väldigt oförskämd då jag bjudit honom att han var så där! Men i a f, that doesn't matter. Kvällen efter ringer två av mina kompisar och berättar att kille typ gått och snackat skit bakom ryggen på mig. Han vill inte umgås med mig och tydligen så har han alltid tyckt att jag varit dryg och besservisser, and to much confidense! Men vad säger man? Det var väl synd för hans del.. jag menar, vem vill gå miste om mig? ;) ahha. Men i a f, det jag vill komma fram till är, har ni tänkt på vilken dubbelmoral han har?... eller kanske inte dubbelmoral, snarare feg. Om jag inte skulle vilja umgås med någon skulle jag aldrig vara så där falsk och övertrevlig, jag menar... that's just wrong! Man behöver ju inte precis vara otrevlig men det är ju bara knäppt att vara uppmuntrande eller hur? Och att han dessutom bjöd mig på fest var ju det knäppaste av allt! Detta leder mig även in på ett annat ämne: "Kompisar som bara håller käften" Det är en annan sak som jag blir väldigt irriterad på. Ni vet saker som ens kompisar kan störa sig på hos en, eller det som ni kan störa er på hos era kompisar. Varför håller så många tyst om det? En del kan ju till och med tycka att man håller på att förändras till det negativa, men i stället för att säga det till en och ge en en liten "wake up call" så väljer dom i stället att börja dra sig ifrån en. Jag tycker sånt är så onödigt. Det kan ju bara vara missförstånd och ofta är det just det.. trust me, been there done that. Personligen så tycker jag bäst om att folk säger när dom börja tycka något sådant om mig, för i annat fall så är det ju i a f något jag kan ta hänsyn till sedan. Och ärligt talat så, säg till era kompisar när det gäller sånt här för det är så otroligt onödigt när det går och blir en massa bråk som bygger på missförstånd. Ärligt talat tycker jag det är starkare att försöka tala ut med någon och reda ut saker än att gå och orka vara sur tillbaka. Sen om personen inte vill lyssna eller gör nått som gör att den förtjänar att du ska va sur på den, då är det en annan sak :) Men pleace people, make love not war.... haha, eller nått. Så mina vänner, nu vet ni i a f vart jag står, och för er som inte är mina vänner, nu känner ni mig lite bättre. Ha det bra så länge, och föresten: Hej Nora ;)