The Battle we didn't Choose

Har du eller någon som du känner haft någon form av cancer?
Vare sig du har det eller inte, tror jag vi kan komma överens om att det är ett viktigt ämne att ta upp och stödja, särskillt som Rosa bandet galan närmar sig.
Såg detta idag då jag besökte min kära stora systers blogg, som är hemma i Sverige, och kände att jag var tvungen att dela med mig och sprida detta vidare.
 Det här är Angelo och Jen, ett par som efter endast 5 månader av äktenskap fick reda på att makan Jennifer diagnoserats med bröstcancer. Då paret 1 och ett halvt år senare fick veta a Jen aldrig skulle återhämta sig från sjukdommen, bestämde de sig för att dokumäntera deras vardag och vad det faktiskt innebär att leva med eller med någon som har cancer. Efter Jennifers död år 2011 bestämde sig maken Angelo att fortsätta att sprida deras historia vidare och försöker nu publicera en bok rörande ämnet.
Som ni ser till vänster har jag lagt ut en liten sidoflik som visar hur det just nu går för Angelo och hans insamling för boken. Jag har själv haft flera släktingar som diagnoserats med ett flertal olika arter av cancer. En yngre kusin med tumör i lungan, mormor som diagnoserades med bröstcancer och min pappa som utvecklade testikelcancer. Lyckligtvis har alla mina familjemedlemmar och släktingar, diagnoserad med cancer, haft turen att få leva. Inte bara för dem själva, men också för oss som annars hade lämnats kvar.
Om detta ämne är lika viktigt för dig som för mig, ber jag dig att stödja detta genom att antingen göra en donation eller lägga upp sidolänken till Angelos donations-sida, precis som jag gjort, och sprida detta budskap vidare.
(<iframe src="http://www.indiegogo.com/project/241925/widget" width="224px" height="429px" frameborder="0" scrolling="no"></iframe>)
(Jennifer and Angelo)
Vill avsluta med hur viktigt det är att ibland stanna upp och se vad ditt liv redan gett dig, istället för vad du vill ådstakomma med livet. Först då kan du uppskatta varje ögonblick på den återstående resan med de människor du älskar.
 

Kommentarer
Mamma säger:

Du skriver så bra och klokt. Kram från en stolt Mamma.

Svar: :)
Mikaela

2012-10-28 | 23:02:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback